Spontanidrott
Igår kväll reste jag till obygden Emmaboda, förväntningarna var som vanligt skyhöga på kvällen och det skulle visa sig att även gårdagen inte skulle vara ett undantag.
När man går hemmåt Sannas så passerar man bla en skola, bakom denna skola ligger det en fotbolls/basket plan. En plan som vanligtvis är tom på båda skräp och aktörer. Ganska bra förutsättningar för att utöva nån form av idrott. Igår, kl 19:43 passarade vi denna plats, som vanligt slängde jag ett getöga bort mot platsen som brukar gapa tomt.
Där var en lite kille, ungefär 2 äpplen hög med en fotboll. Jag stannar upp och blir själaglad. Jag står nog stilla i ungefär 30 sek och bara tittar på den lille grabben som springer runt och trixar och njuter av de han håller på med! (Tro mig sånt syns)
Sanna undrar klart vad jag håller på med, hon blänger lite så det är bara att vandra ikapp. Hon har inte en aning om vad jag just har sett och vad för tankar som far runt i mitt huvud.
Efter planen har man cirka 5 min gångväg kvar till huset. Det är många tankar som hinner fara runt i mitt huvud och som ni förstår är de kvar än idag, med tanke på att jag sitter här och knapprar nu.
Vad är det då får tankar jag bollar med i min något trånga skalle?
Spontanidrotten håller på att dö ut. Jag minns när jag var liten, vi spelade fotboll tills mörkret föll och när det hade gjort det spelade vi ändå.
Vi hade stenkoll på när det var gudtjänst hemma vid kyrkan för där var den enda asfalterade ytan vi kunde vara och spela inlinehockey på.
Vi hyrde sporthallen för att spela pricken och även lite pinnboll förekom.
Det är bara en liten klick av vad vi hade för oss. Uppe tidigt och på med rena kläder för att sedan avsluta dagen förhållandevis sent med inte fullt så rena kläder.
Finns den spontanidrotten idag? Självklart är svaret på den frågan, men inte i samma utsträckning om man utvecklar svaret.
Idag är det de barn som utövar en viss idrott som samlas för att spela, men även intresset hos dem har svalnat lite kan jag tycka.
Vi var många, allt i från extremt intresserade sportnördar till såna som bara ville umgås och leka. Men spelet var en lek och därför var så många med.
Om man går lite längre med frågan så kan man ju skylla på att det är tidig vår och att vintern precis har försvunnit. Men det är ju som sagt bara ett sätt att skylla, spontanidrott kan utövas närsom och varsom.
Minns bla att när vi skottade snö uppe vid verkstaden hemma för att kunna spela, tände ytterbelysningen och spelade tills sena kvällen. Oj oj, det var tider det!
Därför blev jag så glad igår kväll när jag fick se denna killen spela på den vanligtvis så tomma spelplanen.
Förväntningarna hade infriats och det var redan på vägen hem! Min kväll var räddad och jag gick med ett litet leende på läpparna hela kvällen. (Men det gör jag ju alltid när jag är i eboda)
Idag är det match mot Alstermo, hoppas att gräset där uppe håller hög klass.
Nu ska jag nog äte lite mat för att sedan ta en tur på hället.
Paaaaaaa återseende// Empo
+1 på allt.
"Idag är det de barn som utövar en viss idrott som samlas för att spela, men även intresset hos dem har svalnat lite kan jag tycka." Är helt sant iaf på den skolan (öjaby) jag känner till något. Den uppfattningen jag fått är att detta är en följd av ett hårdare samhällsklimat där de barn som "inte är bra" inte vågar/får vara med för att det är i till och med 7-8 årsåldern socialt självmord att göra bort sig. De flesta vågar inte helt enkelt, om de inte är klassens/skolans bästa.
Ditt resonemang styrks nog på mer än den skolan skulle jag tippa(dessvärre)! Det är inte som när vi var "unga" min god Ahl.
http://www.osterfotboll.com/
Sanna på Östers startsida, stort ju! ;)
Katastrof, ser ju ut som om hon gör mål med foten? Det har väl aldrig hänt ;)